Har varit hemma hos Sandra i två nätter, har haft med min dator. Maria har kommit på ett samlingsnamn till hela Sandras existens, och namnet är okomplicerad. Och därför döpte vi våra nätter till Lan @ OkompliCerad.

Första natten var rolig. Vi var väldigt trötta och jag somnade när vi kollade på föräldra fällan som förresten är världens bästa film. Vi la oss vid halv 8 någonting. Sen gick vi upp kl 12, haha. Jag orkade inte sova så jag väckte Sandra som var as trött. Så vi satt och flumma vid våra datorer och hade världens garvisar.

Andra natten hade vi koffein tabletter och jolt cola. Det slutade med att vi blev en aning hyper aktiva. Så vi kom på att vi skulle ut och gå och möta agge, kalle och kalles brud vid sandras hållplats. Så dom kom dit, och vi åkte med dom. Förresten, medan vi väntade på dom vid hållplatsen så såg vi en räv, den var as skabbig. Iallafall så åkte vi med dom och lämnade kalle och hans brud hos kalle. Sen skulle vi hem till Sandra igen. Jag blev enormt åksjuk och kunde inte hålla mig så mitt i vägen fick vi stanna så jag fick springa ut och spy. Väl hemma hos Sandra igen så mådde vi båda två skit dåligt. Vi satte oss framför datorerna men kunde inte sitta där när vi mådde som vi gjorde. Vi bestämde oss för att sova. Men när jag la mig ner i sängen så fick jag en känsla att jag skulle dö så jag gick till toaletten och spydde ännu mer. Sen gick jag in och la mig igen. Efter några sekunder fick jag samma känsla igen och sprang ut på toaletten igen. Och jag kan lova att jag aldrig har sett så mycket magsyra i hela mitt liv. Jag hade till slut inte en enda droppe kvar i magen. Jag ställde mig upp och gick runt och runt i hennes badrum. Jag var helt säker på att jag skulle dö. Jag fick ont i hela kroppen och började se svarta prickar, var jätte nära på att svimma. Så jag satte mig på toaletten med toa locket nere och satt och stirra in i väggen. Jag kollade mig i spegeln och upptäckte att jag var helt likblek. Jag tänkte hela tiden på att mina sista minuter i livet kommer vara inne på Sandras toalett. Jag ville verkligen leva och var verkligen livrädd. Min puls var hur hög som helst och jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag kunde och kan inte beskriva känslan jag kände. Jag hörde Sandra fråga hur jag mådde. Jag gick och öppnade dörren för henne och hon hämtade vatten till mig. Vi satte oss på badrums golvet och stirrade ut i tomma intet. Vi var helt tysta och satt så i minst en halv timme. Sen gick vi in till Sandras rum. Återigen skulle jag försöka sova och efter några sekunder fick jag dödskänslan. Men denna gången gick jag inte till toaletten utan jag satte mig och lutade mig mot hennes vägg. Jag andades väldigt tungt och koncentrerade mig på att få bort känslan. Jag hörde att Sandra började snarka så hon hade somnat. Jag satt kvar och bestämde mig för att sitta så tills jag blev alldeles för trött för att kunna sitta upp mer. Jag satt där jätte länge tills jag fick bort känslan. Då kom jag att tänka på att eftersom vi var så hyperaktiva så slår våra hjärtan fortare, och när hjärtat slår fortare så behöver kroppen mer syre. Och dom gångerna jag lagt mig ner så hade jag andats genom näsan, och alltså fått för lite syre. När jag legat ner så hade jag koncentrerat mig så mycket på att somna så att jag inte hade andats ordentligt. Jag förstod då att dödskänslan jag hade fått kom från att jag höll på att kvävas. Jag höll på att kväva mig själv när jag knappt andades. Jag la mig ner en sista gång, men denna gången koncentrerade jag mig på att andas ordentligt, att ta djupa andetag. Jag somnade till slut och sov gott och länge.

När vi vaknade så mådde vi båda fortfarande dåligt, men inte alls lika dåligt som på natten, fast Sandra mådde väldigt illa och var yr. I allafall så var natten väldigt obehaglig och jag är glad att den är över. Jag som verkligen trodde att jag skulle dö är väldigt glad att jag inte gjorde det.

Nu tänker jag säga godnatt och godjul.

..Zindoria