Idag sårade du mig, fruktansvärt mycket. Du vet att jag bryr mig om andra människor, och jag skyddar alltid den svagaste. Idag var det han som var den svagaste och jag skyddade han på alla sätt jag kunde.. Men till slut sa du något, som sårade mig så väldigt mycket. Jag trodde inte ens att dom orden kunde komma ur din mun, men det gjorde dom. Jag trodde inte att du kunde sjunka så lågt Andreas.

Jag är så glad, att Sandra och Kalle gick efter mig, det värmde verkligen i mitt hjärna. Ni bryr er verkligen. Sandra du är min bästa vän, du och Nellie. Och Kalle, du är guld värd. Ni anar inte hur mycket ni betyder för mig. Och imon ska jag fira midsommar tillsammans med er, mina älsklingar.
Men nu skall jag gå och lägga mig, är helt slut. Natti natti.

..Zindoria

Nu är jag hemma i min ensamhet. Sitter och lyssnar på go lugn musik. Är väldigt trött så inatt sitter jag nog inte uppe så länge.. I natt är en sådan natt när man tänker mycket, och man kan inte sortera tankarna. Om det är något som jag skulle vilja lära mig så är det nog just det, att sortera. För ibland kan tankarna ta överhand, och då kan jag inte kontrollera mig. Och då får jag lätt panik, och panik är något jag helst vill undvika... Just nu sitter jag och stirrar ut genom mitt fönster, det är nästan helt svart, men det är några lykt stolpar som lyser upp min ensamma natt. Sådana här nätter gör så jag börjar tänka på dåliga saker, som alltid på något sätt leder till att jag börjar tänka på min mamma. Det är inte dåligt att tänka på mamma, men det är en sådan saknad. Hon var verkligen mitt allt, och det är hon fortfarande. Det finns ingen, verkligen ingen som betyder mer än henne. Min alldeles egna mamma.. Jag vill bara kunna sitta och luta mitt huvud mot din axel och glömma hela världens bekymmer, jag vill kunna sitta bredvid dig och bara andas in din doft. Jag vill ha dig här, jag behöver dig verkligen. Du var den vackraste, ditt leende gjorde mig varm och glad. Du är den som uppfostrade mig, tack vare dig är jag den jag är idag. Du har lärt mig mycket mamma. Du har lärt mig att man ska värdesätta varenda sekund som man har med någon man älskar, för någon dag är det borta, den man älskar försvinner. Om jag skulle få önska mig vad som helst, så hade det varit att få träffa dig, även om det så vore för bara en minut. Under den minuten hade jag kramat dig, andats in din doft, och fått se in i dina underbara ögon.. Men jag vet, att den minuter kommer aldrig. Jag kommer aldrig någonsin träffa dig igen.. Och det gör mig mer än bara ledsen, det gör mig förkrossad. Jag vet att jag har sörjt på ett onyttigt sätt, men jag vet inget annat sätt. Det går inte en sekund utan att du är i mina tankar. Mamma, min alldeles egna mamma. Du bara försvann, och ingen vet vad som händer efter döden, så vem vet vart du är nu, ingen.. Jag kommer aldrig glömma den natten, den besöker mig i mina mardrömmar ständigt. Den natten förändrade hela mitt liv. Och efter jag förlorade dig, den jag älskar mest, så har jag väldigt svårt för att hålla någon väldigt nära. Kommer någon för nära så stöter jag bort personen på ett eller annat sätt. Jag önskar att det inte vore så, för jag stöter bort dom som betyder mest för mig. Och det är ännu svårare när det gäller någon jag har känslor för, jag vågar inte, jag är så rädd att förlora någon igen. Är så rädd att jag ska mista någon jag älskar igen.. Ibland känns det som att jag verkligen inte klarar mer, att all min ork bara flygit iväg. Jag vill ju inte leva ett liv utan dig, du är den som ska finnas här. Jag vet att det inte är ditt fel att du är borta, men jag är ändå arg. Jag blir arg när jag är ledsen, för jag förstår inte varför det skulle hända. Jag förlorade ju den som jag behövde mest. Det finns inga ord som kan beskriva min saknad. Och sen låter det säkert helt sjukt i andras öron när jag säger att jag hellre vill ha min mamma än min pappa, men dom som tycker att det låter sjukt, det är dom som jag inte har berättat allt för. Jag vill inte berätta allt för någon, det är alldeles för smärtsamt. Ingen vill veta allt, för det blir en börda, man vet inte hur man ska reagera. Och det spelar ingen roll vad folk än säger, för man kan aldrig sätta sig in i den situaionen, aldrig! Inte ens jag kan sätta mig in i situationen när det gäller någon kompis förälders död. För alla har olika relationer till sina föräldrar. Jag kan då säga, att relationen mellan mig och min mamma var något magiskt. Jag har aldrig någonsin varit med om en mamma som kämpar så mycket för sina barn, som ställer upp på samma sätt som du ställde upp. Inte bara för dina barn, utan du ställde även upp för andra människor, som Peters kompisar. Dom saknar dig också, för du var som en mamma även för dom. Du va så snäll, du tänkte väldigt mycket på andra innan dig själv. Jag önskar bara att du hade tänkt mer på dig själv. Att du hade varit mer självisk och insett från början vad som var rätt att göra. Då hade du fått mer harmoni i ditt liv och i din själ. Även om det känns hemskt att skriva det här, men jag tror att du har det bättre i himlen än vad du någonsin hade det på jorden. Jag tror att det var det bästa för dig, för jag tror inte att du hade klarat mer ändå. Jag tycker inte att du är en svag människa, utan du är en stark människa som till slut inte orkade. Du hade för mycket helt enkelt.. Fan vad jag älskar dig. Hade jag mött dig så hade jag sagt det om och om igen.. Jag älskar dig verkligen. Och det finns inget som kommer få mina tårar att sluta falla, det finns inget som kommer få mig att glömma dig. Och tyvärr så tror jag inte att det finns något som kan få mig att gå vidare.. Jag behöver hjälp med det, men jag klarar det helt enkelt inte, jag är inte redo ännu. Du är en för stor del i mitt liv för att jag bara ska kunna gå vidare. För du är min mamma, och jag är din dotter..

..Zindoria

Sitter här mellan Sandra och Nellie nu. Datorerna har vi på ett bord bredvid Sandras kök. Idag har inte hänt så speciellt mycket. Vaknade vid två tiden av att Maria väckte mig. Så tog jag en runda i lägenheten med dammsugaren, sen hoppade jag in i duschen och gjorde mig lite fräschare. Sen fick jag sms av Kalle att han var utanför. Jag satt och spelade Lc när han kom in i mitt rum, så jag slutade spela och gjorde honom sällskap. Sen kom Nellie hem till mig, vi plattade håret och sminkade oss. Efter en liten stund så åkte jag, Nellie, Alex, Kalle och Charlie till maxi. Alex skulle köpa cigg till oss, och jag och Nellie behövde även fylla på Lan förrådet. Sen åkte vi hem till Denise för att hämta min älskade helmut som jag hade glömt där. Efter det åkte vi hem till mig igen och lämnade Kalles påse med bullar och räkslaffs, usch. Och så hämtade vi även min dator. Sen tog vi en sväng hem till Nellie för att hämta hennes dator också! Det var väldigt vingligt att köra med så mycket saker på moppen men det gick! Sen när vi kom hem till Sandra så skulle vi koppla in datorerna, hennes snälla far hjälpte oss. Men internet ville tydligen inte fungera, så jag fick ringa Linnéa och fråga om jag fick låna hennes 3 bredband vilket jag kunde. Linnéa är med andra ord dagens hjälte! Så vi åkte hem till Linnéa för att möta henne, det slutade med att vi fick sitta på tråkiga Zenith och vänta på bättre tider. Linnéa satte på en låt på sin mobil, och tro mig, jag har aldrig hört en sämre låt innan. Och sen började Linnéa skrika, sen skrek alla, för det satt en enorm spindel på väggen! Läskigt.. Sen åkte Linnéa iväg, så vi for hem till Sandra igen för att börja lana.

När vi kom hit satte vi oss vid datorerna. Men efter ett tag stängdes servern ner, förmodligen för uppdatering eller något. Så vi lagade mat. Pommes och hamburgare, riktigt gott. Sen gick vi ut och tog en cigg och efter det har vi suttit här och inte gjort någonting. Har egentligen inte så mycket att skriva, livet flyter på som vanligt och jag har lärt mig en sak. Vad som än händer eller vilka val jag än gör, så kommer jag alltid ha mina två underbara vänner Sandra och Nellie vid min sida som stöttar mig, ni ska veta att ni är värda guld i mina ögon. Jag älskar er.

En värd låt att lyssna på www.youtube.com är Nellie The Elephant
Den är grym!! Nu skall jag inte skriva mer för stunden, men kommer antagligen bli mer skrivande senare i natt!

..Zindoria

Fyfan vad jag är trött. Har sovit 8 timmar på två dygn. Låter inte så farligt men det är det! Sandra klarade våran utmaning om att vara vakna i 48 timmar. Hon var till och med vaken i 52 timmar tror jag. Jag klarade det inte, jag somnade när det bara hade gått 46 timmar! Så jag ska göra om det, jag ska klara det punkt slut. I morse vid 7 tiden så sa Sandra en väldigt rolig sak till mig, jag tror inte ens att hon va vid medvetandet när hon sa det. Hon sa nämligen att hon låg och fantiserade om att hon gjorde volter, hon sa att det var bra för då somnar man inte. Så frågade jag vart jag skulle göra volterna. Då svarade Sandra att jag skulle göra volter på molnen. Fan vad jag skrattade, det var mycket roligare än det låter eftersom situationen var så klockren. Gud vad du kan få mig att skratta ibland Sandra! Jag somnade tydligen sittandes samtidigt som jag satt och pratade med Linnéa vilket jag inte har något minne utav. Idag skulle det blicvit L4N @ NellieTheElephant, men fostermor tyckte att jag borde vila minst en natt från att lana.. Mycket tråkigt men hon kanske har rätt, det är nog bäst att jag vilar upp mig lite och får nya krafter till L4N @ 48hours. Alldeles nyss satt jag och spelade L c. Jag och Nellie hade party med någon snubbe. Men sen försvann Nellie för hennes internet fucka. Så jag var kvar själv med den snubben. Fast blev väldigt irriterad då han inte lät mig att vila så att mitt Mp skulle stiga. Nog pratat om dator spel.

Idag pratade vi, och jag hoppas det kändes bra för dig. Jag hoppas också att du inte går och tycker synd om dig själv, du har själv varit med och skapat situationen. Och att tycka synd om sig själv leder ingen vart. Så ha kul för fan! Umgås med dina vänner. Sitt inte och stirra ut i luften, för då tänker man ännu mer, och det är ju då du blir ledsen. Inte för att det vi pratade om gjorde så stor skillnad, men nu har jag sagt vart jag står iallafall, så jag hoppas du vet nu. Att jag har bestämt mig. Och du ska inte vara sur på mig för att jag är vän med Kalle. Du har ingenting med våran vänskap att göra. Och jag hoppas nu att du lärt dig att inte vara sån som du är mot andra tjejer. Då kommer du inte kunna behålla någon, så lär av dina misstag istället för att göra nya. Imon ville du prata igen, får se hur jag ska göra. Vet inte riktigt om jag orkar sitta och älta det hela tiden. Jag har massa andra planer så du ska inte tro att du är hela min värld. Och du sa en sak förut, du sa även innan att jag skulle bli sur. Och ja, det blev jag faktiskt. Man jämnför inte så! Du vet ingenting om det så då kan du även inte jämnföra dig med det.

Imorgon skall jag förhoppningsvis träffa lille Nellie och feta Sandra, mina absolut mest älskade vänner. Ingen aning riktigt vad vi ska göra, men jag känner att det återigen är en slapp dag imon, som det är alla dagar för mig! På fredag är det midsommar, då skall jag fira den ute med grannarna och dom vännerna som har lust att komma hit. Längtar, det kommer säkert bli jätte mysigt.

Mina katter joinar mig inatt. Ecco och hennes nya bebisar sover här inne så att dom inte ska bli störda av dom andra katterna. Problemet är bara att kattungar låter så jävla mycket så fort mamma katten rör lite på sig, så jag kommer väl få höra det inatt. Nu sitter jag med hörlurar på så jag hör inte så speciellt mycket. Förut kom Alex in hit och skulle fråga efter en cigg, men med tanke på att jag hade hörlurar så märkte jag inte att någon va här inne förän han ställde sig bredvid mig. Snacka om att jag blev rädd där! Men den grabben vet exakt hur man skrämmer mig rejält, problemet är bara att han utnyttjar det, fast det är kanske det som storebröder skall göra, vad vet jag.

Jag börjar bli trött nu, jag känner det i tungan, den domnar bort när jag blir för trött! Och röksugen är jag också, kraftigt. Hoppas någon snäll liten rackare kan köpa cigg till mig imorgon! Åh, när jag vänder mig om så ser jag min säng och den ser väldigt inbjudande ut. Funderar på att dejta kudden om några minuter. Jag skriver mer imorgon dag, kväll, natt..whatever.

..Zindoria

Och förresten, jag träffade Denise idag! Har inte träffat hennes sedan innan hon åkte till Karlstad. Jag kan inte lova dig när, eller hur, men jag kan lova dig att någon dag under denna sommaren ska vi sova vid mustadammen. Bara du och jag ensamma ute i naturen med alla söta myggor, åh så mysigt. Puss på dig raring.

Min dator har verkligen bråkat med mig under hela denna Lan perioden. Först virus, sen ville ingenting fungera och så laggar den så in i helvete. Och sen sa den att det var något fel med Lc så jag fick installera det hela två gånger. Men så blir det ju fel i spelet lite då och då. Fast nu skall jag sluta klaga så mycket. Det är faktiskt kul, men även helt totalt bindande, när min dator får några problem och jag kommer tillbaka till den riktiga världen så känns det som att jag inte ens vet vart jag är. Eller när Sandra frågar någonting mitt i spelet, så blir jag helt chockad. Men iallafall så har jag en jätte söt drake som pet.

Förut kom Leios hit och gjorde oss sällskap när vi skulle röka! Jag och Sandra var jätte hungriga så vi värmde hönö kaka i micron. Det var väldigt gott! Sen skulle vi lägga oss ned någon sekund. Men det slutade med att båda flög upp från sängen på grund av att vi lovat varandra att vi minst skulle vara vakna i 48 timmar. Så vi stack ner till undervåningen och tvättade bort smink och rökte, drack vatten och sedan borsta tänderna för att få tiden att gå fortare. Men en sak som var helt sjuk va att båge jag och Sandra var helt borta när vi låg i sängen, vi pratade med varandra men för mig tog det minst 10 minuter att uppfatta att hon ens hade sagt något. Och vi kollade i Linnéas stora födelsedags kort på väggen och såg ett namn som vi båda skrattade som fan åt. Det stod nämligen Beatrix! Kan man ens heta så? Sen skulle Sandra leka lasso med filten och råkade svinga iväg cola burkarna! Sen när Sandra hade rest sig upp för att inte somna så började Linnéa prata i sömnen. Helt sjukt, hon gjorde det igår med. Det är nästan lite läskigt för hon verkar väldigt arg och man märker inte till en början att hon faktiskt pratar i sömnen. Det var en hel del saker som fick mig och Sandra att skratta och just nu är jag så övertrött så att jag inte ens känner mig trött längre, men om jag hade lagt mig ner så hade jag nog somnat direkt.

..Zindoria

Nu har jag suttit ett tag och pillat på designen. Har nämligen inte haft något annat för mig. Men den blev bra. Det enda jag inte riktigt förstår hur man fixar är att lägga in en egen header, och att ändra typsnitt på under rubrikerna i menyn. Men nu är den ungefär så som jag vill ha den, kanske lite mer fin slipning bara.. Sandra sitter fortfarande och pillar på sin bild.. Leios har gått hem så nu är det bara vi tjejer kvar. Tant Aspenberg ligger i sängen med Holly och kollar på film, Irene Huss tror jag den heter. Förut när vi va ute och rökte så åt Holly en snigel, och det klistrade sig som lim och tant Aspenberg får inte bort det. Hon fick klippa bort lite päls vid hakan, för det hade aldrig försvunnit annars säger hon, men jag tycker att det borde finnas något sätt man tar bort det på, för det är ju knappast den första hunden som har ätit en snigel.

Klockan är nu halv 7 på morgonen. Jag är lite trött men inte såpass så att jag skulle behöva gå och lägga mig iallafall.. Jag sitter ju här med mina hi tech hörlurar och lyssnar på bra musik, och vem vill sova då? Och så sitter jag ju här med Sandra och Nellie så jag kan inte bara gå och lägga mig. Men det hade varit ännu roligare om man hade haft något spel som sagt, men jag får väl helt enkelt börja lana super maria world igen..

Min mage säger ifrån hela tiden.. Jag har så ont i den, jag tror att det är stress och nervositet. Jag skulle behöva komma bort, åka någonstans där jag kan varva ner lite och bara njuta av livet.. Det hade verkligen varit underbart och det hade verkligen varit någon som jag skulle behövt. Bara åka iväg med någon mysig person, någon som kan göra mig lugn. Och det finns inte många som kan göra mig lugn men jag vet två som kan det.. Och jag uppskattar det verkligen. Nu skall jag in på youtube och kolla lite.

..Zindoria

Kul att min dator fick virus förut, not. Men jag fixade det så nu är det borta! Tur var väl det.
Har även försökt installera Last Chaos men min dator verkar vara imun mot det spelet. För det vill verkligen inte fungera. Och min dator har laggat tusen gånger ikväll/i natt. Mycket jobbigt. Men nu har jag inte uppe så många saker samtidigt så det är ganska lugnt nu. Och sen är det bara jag som sitter på detta nätverket just nu, för dom andra kollar film/tv.

Förut kom Kalle hit. Han gjort oss sällskap när vi var ute och rökte. Men sen gick dom andra in och då stannade jag och Kalle kvar där ute lite och snackade, sen gick han hem. Men som tur var hade det slutat regna. Senare kom Leios hit, han skickade sms att han var utanför så då gick vi ut och rökte igen. Sen när vi gick in så joinade han oss. Nu sitter han i sängen och kollar tv men Nollie. Sandra sitter bredvid mig och fixar någon bild i think. Jag och Sandra har suttit och kollat på en hel del gamla bilder och man får en del skratt av det. Haha, vi har gjort mycket roligt tillsammans du och jag!

Nu har jag typ ingenting mer att göra på datorn känns det som, det är segt som fan. Är rätt så röksugen men dom andra är tydligen inte det, och jag har ingen lust att gå ner själv. Så jag får väl helt enkelt sitta här med mina abstinens syndrom och vänta på dom andra! Jag är inte ens trött än, tror inte att jag kommer gå och lägga mig alls faktiskt, eller det känns inte så just nu iallafall.

Du behöver inte skriva att jag inte skall läsa, och du behöver inte varna mig. För du vet att jag läser ändå, för du vet att jag är nyfiken. Och jag vet att du skriver det endast för att jag ska läsa. En del saker du skriver tycker jag är riktigt patetiska faktiskt! Jag tycker att du ska sluta älta allting, för du kommer bara må sämre och sämre om du ska hålla på så. Du får åka ut och hitta på saker, inte bara sitta hemma vid datorn hela tiden. Gör något så att du tänker på något annat en stund. Det är mitt tips till dig för det är så jag gör och det hjälper faktiskt väldigt mycket.

Nu skiter jag i vad dom andra säger utan jag går ut och röker ändå. Får se om jag kan locka med mig lille Leios. För jag är överdrivet röksugen.

..Zindoria

Det finns en person jag saknar grovt mycket just nu, jag har nog aldrig saknat en vän på det sättet. Fan, hoppas att det snart blir söndag! Då åker jag in och möter dig på centralen och följer dig hela vägen hem. Och klart vi måste göra en comeback från mustadammen, fast denna gången skall vi sova där, bara vi fixar något super billigt mygg nät. Tänk dig... du och jag en hel natt, prata och lyssna och bara ha det allmänt mysigt. Någon dag skall jag även bjuda dig på restaurang, det kom jag på förut, jag tycker att du är värd det! Söndag måste komma fort, men vafan det är bara fredag, eller lördag om jag ska vara korrekt. Söndag är hur långt bort som helst, men om jag gör tiden rolig så kommer tiden gå fortare sägs det.

Idag fyllde viktor år, eller igår kanske man skall säga eftersom klockan är över 12. Vi hade lite partaj hemma. Väldigt trevligt, var en hel del folk här och man kunde skratta och prata. Sen blev det ännu mysigare!

Jag tror inte att jag kan skriva så mycket mer, och förhoppningsvis så har jag inte en massa stavfel, för jag har druckit och det är inte lätt att koncentrera sig då. Imon har jag iallafall planer! Hoppas imon blir en mysig dag.

..Zindoria

Dagen började med att jag blev väckt av fostermor, hade gärna sovit i minst 3 timmar till.. När jag steg upp var det dags att fixa håret. Jag satte i in packning och satt med den i ungefär 1 timme. Nu känns håret mycket mjukare, och det glänser mer. Sen var det full fart att sminka sig och byta om. Vid klockan 16 tog jag mig en härlig promenad bort till Trulsegården. Där satt min lilla ängel med klänning och allt, gud så vacker du va, finns inte ord. Jag och Sandra skulle nämligen vinka hejdå när 9:orna åkte iväg för att ha bal. Så man träffade på en del gamla lärare, och det är alltid lika kul att se hur glada dom blir av att se än. När dom hade åkt blev det näst intill helt tomt på skolan, så vi satt kvar där och hade allmänt tråkigt. Efter ett tag såg man han i rondellen. Och han åkte emot oss. Det är första gången jag sett dig efter vi har blivit vänner igen. Kändes bra att kunna se dig i ögonen och veta att du kollar tillbaka. Men han försvann efter bara en kort stund. Och Sandra vänder hemåt. Så då var det bara jag och två vänner kvar, i brist på något annat att göra så åkte vi hem till Henke och satt i hans frigge och glodde på film. Efter ett tag kom han dit.. Sedan skulle vi ta bussen till båthamnen, men när vi redan var halvvägs så får jag ett sms där det stod att dom som var där nere skulle åka därifrån. Då kändes det ganska meningslöst att åka ner dig, så vi tog bussen runt istället och till slut var vi strandsatta på Skrabbe. Agge var helt desperat i att fixa öl, men tyvärr så lyckades han inte, vi ringde runt till varenda människa vi känner nästan och frågade, men idag hade tydligen ingen något att dricka... Sedan kom bussen och Henke hoppade på den och åkte hem. Vi som var kvar åkte hem till Kalle. När vi kom till Kalle så hade det precis börjat en film på Tvn som hette något i stil med "Min största kärlek". Gud vilken rolig film, fast i slutet började jag nästan gråta för den var så himla romantisk. Den handlade om att man ska gå efter insidan hos folk. Man ska inte dömma en person efter hur dom ser ut. Väldigt gullig film, verkligen.

Sedan åkte jag och Agge till Trulse igen där vi mötte coola gänget som satt på en gräsmatta och inte hade något för sig. Efter ca 4 minuter så tröttnade jag på att sitta och stirra ut i tomma intet så jag vände hemåt. Nu har jag kollat på en film, och tankat ner ett spel. Men eftersom spelet tydligen inte vill fungera nu så får jag anfall. Men nu sitter jag iallafall här. Har inte så mycket att göra. Hade tänkt skriva klart här och sedan kanske kolla på en film om jag hittar någon bra, och efter det ska jag dejta kudden. Vill vara utvilad imon eftersom det är helg vilket betyder fylla och fest..

Jag trodde verkligen att jag skulle skämmas och aldrig mer kunna se dig i ögonen. Som tur var kollade jag, och det kändes helt underbart! Känns så bra att vi kan prata igen, och att vi är vänner. Nu bygger vi upp den här vänskapen på riktigt och jag vet att ingen av oss vill förstöra den. Du är värd guld, hoppas du har insett det nu.

..Zindoria

Det finns så mycket som jag skulle vilja skriva just nu, men orden räcker inte till. Jag har tänkt på en sak, ett tag nu och jag tror att jag har kommit fram till ett beslut. Det beslutet kommer göra ont, men sedan kommer det kännas bättre. Jag hoppas det iallafall. För nu är jag självisk, precis som du sa Xespandia, du sa att jag måste vara självisk ibland. Och nu har jag gjort det, det känns inte något vidare bra för tillfället men förhoppningsvis känns det bättre sen. Men jag kommer behöva stöd, speciellt från Qwindra som gått igenom samma sak. Och jag visste att det här skulle hända, nu ska han visa upp mig för hela världen och vara den underbaraste människan som finns, men jag har lärt mig nu att det blir inte bättre ändå. Man ska inte ändra en person, utan man ska låta den personen hitta någon som accepterar den som den är. Och jag gör inte det, jag accepterar inte det du gjort mot mig. Detta har hänt en gång innan och då gav du mig en hel del löften, men så fort jag tog tillbaka dig så gällde tydligen inte dom löftena längre. Jag är så trött på att bli sårad om och om igen. Jag vet att jag kan få något bättre, någon som verkligen uppskattar mig för den jag är. Och speciellt någon som inte skulle såra mig. Jag kommer aldrig någonsin glömma dig eller det vi har haft, men låt oss istället göra det till ett fint minne? Om du fortsätter såhär så kommer vi bara blicka tillbaka och tycka att det vi hade var skit. Det var inte bara skit, det fanns massa som va fint också, men inte tillräckligt mycket för att få mig att stanna.

Nu orkar jag inte skriva mer, är tom på ord. Min hjärna gör ont och jag vill bara sova bort dom närmaste månaderna så att det inte svider så mycket i hjärtat.

Godnatt ..Zindoria

Vissa dagar är värre än andra, så är det bara. Man kan inte alltid ha jätte mysigt och roligt. Man får helt enkelt vänja sig vid att inte alltid få det man vill.. En sak har jag fått, precis det jag velat, och det är att få tillbaka dig i mitt liv. Det känns fortfarande helt overkligt eftersom jag verkligen var helt inställd på att du aldrig mer skulle vilja ha med mig att göra. Jag är glad att jag hade fel. Det har verkligen varit jobbigt att veta att du inte finns där. Men som du själv säger, det är skönt att vi kan prata igen.. Det kommer antagligen inte bli lika bra som förut, och vi kommer säkerligen inte att stå varandra lika nära, och det är synd.. Synd att jag förstörde mellan oss. Men jag kan inte kräva någonting av dig, utan jag får helt enkelt skylla mig själv. Det var ju jag som förstörde det.. det var även jag som sårade dig. Efter ett tag trodde jag verkligen att du hade glömt bort mig och suddat bort mig ur ditt liv, att du inte värdesatte våran vänskap som jag trodde. Du sa även vid ett tillfälle att det som sårade dig mest var att jag ljög. Sanningen är den att jag ljög inte.. Och i slutändan ville jag göra det bästa för alla, och jag trodde att du var inräknad i det.. Tydligen gjorde jag inte det bästa för dig, inte just då. Nu vet jag inte riktigt vad du tycker.
Men det är skönt, att du finns där..

Nu sitter jag här i mörkret. Försöker ha fönstret öppet en aning, men blåsten stänger det lika fort som jag öppnar det. Framför mig, däruppe på hyllan finns två fotografier inramade. Båda två är lika vackra. Det översta föreställer mannen i mitt liv. Den mystiska blicken som tränger sig rakt igenom mig, även om den bara är ifrån ett fotografi. Det långa mörka håret som även mina fingertoppar vidrör om jag drar min hand genom mitt hår. Näsan, lite rund och glansig. Munnen som ler åt mig. Läpparna som är alldeles lagom fylliga. Ögonen som viker sig likt två regnbågar när han ler. Dragen i ansiktet, det lite halvrunda ansiktet men samtidigt smalt.. När jag ser mig i spegeln ser jag precis samma saker. Hur kan jag har ärv så mycket från dig? Dina gener dominerade hela mitt utseende. Det är konstigt att man verkligen ser hur nära besläktade vi är.. Men min personlighet, den skapade inte du.. Inte heller min uppfostran, mina åsikter eller mina livs värderingar.. Du gav mig ett tom rum, som jag än idag försöker fylla ut.. Du står här vid säng kanten varje natt, utan att säga ett ord. Utan att röra dig ur fläcken, ända tills jag somnar.. Du försvinner tydligen inte förän jag förlåtit dig. Men jag är inte redo. Du har inte visat dig förtjänt till det. Det är försent för dig att försöka finnas nu, du borde ha tänkt på det långt innan.. Du borde tänkt på det innan du lämnade oss, innan du valde något "viktigare". Mamma lärde mig att aldrig såra någon som inte förtjänar det. Tycker du att jag förtjänade det? Tycker du att vi förtjänade det? För du sårade oss verkligen. Den mannen som skall vara en förebild, som ska visa sig stor och stark. Den som ska förhöra varenda pojke som kommer innanför ytterdörren, för att se till att jag får den bästa. Men vart i helvete fanns du? Egentligen vet jag inte om jag vill ha svaret på den frågan. Antagligen hade svaret blivit att du inte vet, eller att du satt på en parkbänk och söp skallen av dig. Det sista alternativet hade nog gjort mest ont, för det hade bevisat vart du står, vad du tycker va viktigast. Ändå blir jag alltid helt tårögd när jag tänker på dig, och jag känner hur en eller två tårar inte kunde undvika att smeka min kind. Kanske är det för att jag saknar det jag aldrig har haft.. Det är synd att det blev som det blev. Vad som än fick dig att bli som du blev, och hur du än blev, så kommer du alltid att vara en stilig man i mina ögon. Och tyvärr, så borde du känna dig älskad pappa.

..Zindoria

Satt uppe halva natten.. Min ena hjärnhalva slutade fungera så nu har jag försökt reparera den med lite sömn. Fast jag kan ju erkänna att det är mycket svårare att få igång tanke maskinen när det är ljust ute. Igår när jag kom hem, kom fostermor in till mitt rum. Hon satte sig ner i sängen och tittade mig rakt in i ögonen..rakt under huden..och frågade; Hur mår du Johanna?.. Givetvis sa jag att jag mår bra, för jag vill ju inte att hon ska oroa sig. Hon har tillräckligt mycket just nu. Fast egentligen vet jag inte hur jag mår, så jag kan ju inte veta om jag inte mår bra heller? Bara väldigt svårt när någon frågar hur man mår, för det är svårt att förklara känslor. Hon frågade även om jag nånsin brukar vända mig om och känna att någon kollar på mig?.. Och det är ju klart att man ibland känner så, att man har någon som stirrar än i nacken. För det är nämligen så att fostermor har varit hos ett medial.. Medialet sa till fostermor att hon skulle fråga mig det, alltså om jag får den känslan. Medialet sa till fostermor att när (Johanna) får den känslan så är det hennes mor som sitter där, hennes mor är med henne jämt. Hon vakar över Johanna från ovan och hon hjälper henne i livets val..
Hur kan sådant vara så underbart men samtidigt göra än väldigt ledsen?

Hade även picknick med Xespandia igår, vi satt vid en damm.. Eller det slutade med att vi låg ner, invirade i en ( hur stor som helst ) brun filt.. Och vi matade änder, till slut lärde jag dom att dansa, förhoppningsvis kommer det upp i Xespandia's blogg någon dag framöver. Och jag lovar,.. dom var inte lätta att träna, men chips med vitlöks dipp gjorde susen! Mot slutet av picknicken låg vi där, i filten.. Och vi pratade om hur mycket som helst! Och har ni någonsin varit med om en människa som förstår? En människa som verkligen bryr sig innerst inne? För hon är sån,.. När man börjar prata med henne så finns det inget som hindrar än att fortsätta. Man märker ju på en person om den är ointresserad och då slutar man oftast prata.. men vi låg nog vid den dammen i över 4 timmar. Hon pratade..jag pratade.
Man är skapt med två öron och en mun, det kan ju bara betyda att man ska lyssna mer än prata? Hon lyssnar verkligen! Gud jag skulle kunna skriva om denna underbara person i flera timmar.. Och det viktigaste av allt..Hon fick mig att våga skicka det där jävla smset.. den dikten som jag trodde skulle förstöra allt.. men snarare tvärtom, förhoppningsvis är dikten en del av något nytt..Något fint, kanske ännu finare än förra gången.

Dikten löd så här:
Din närvaro fuller upp rummet
du låter ingen gå miste om din existens
Du är som ett svart hål
din dragningskraft suger i sig all glädje som finns i mig
Din närvaro äter upp mig
jag drunkar, jag får ingen luft
Som en sten sjunker jag mot botten till en svart avgrund
Utan att säga ett ord,
förintar du mig

Tyvärr tog jag dig för given igen, jag trodde att jag visste svaret på dikten. Men när jag fick svaret blev jag helt chockad. Jag började nästan skaka..Och för att få tiden att gå snabbare satt jag och läste dikt boken, problemet var att jag läste den första raden minst elva gånger. Jag kunde inte tänka! Och jag blev så glad..Jag hade glädje tårar..Tack vare dig.
Men ett tag blev jag även rädd..Du kan lika gärna ha varit oseriös tänkte jag, men du intygade att det inte var så.. Och jag vill att du ska veta.. Du fyller upp min dag, du får mig att se glädje i livet. Bara din existens gör mig lugn. Du är en av dom få som fått mig att känna riktig saknad.. Men, när vi inte pratade med varandra och inte brydde oss om varandra.. då fick du mig att se sorgen i livet, din existens gjorde mig nervös och ledsen. Och du fick mig att känna riktigt saknad. Jag hoppas verkligen, att du någon gång kommer inse hur mycket du betyder för mig. Hur högt jag värdesätter dig. Att du är en av dom få som verkligen fått mig att må riktigt bra! Och även om du aldrig inser det, så hoppas jag iallafall att du vet, att jag finns här för dig. Jag bryr mig verkligen om dig..

Nu har jag inte tid att skriva mer, för nu ska jag fixa lite till på designen om jag lyckas!
Ska få hjälp av min expert sedan.

..Zindoria