HELVETE!?! Vad konsigt det känns. Att helt plötsligt prata med dig. Jag har inte hört någon nämna ditt namn på två år. Och från ingenstans så ber jag Sebban efter din msn. Och du accepterade direkt och jag fick fullständig panik, hade ingen aning om vad jag skulle skriva till dig. Och jag märkte på dig att du inte litar på mig, vilket jag förstår. Men det verkar iallafall som vi har kommit en liten bit på vägen. Och med tanke på omständigheterna så vill jag inte nämna ditt namn i min blogg eftersom ingen annan har med det att göra. Känns jävligt bra att vi har kontakt igen och du ska veta att jag har saknat dig jätte mycket.

I förra inlägget skrev jag att min pappa har varit här och ropat på mig. Inatt var det ännu värre. Han ropade på mig jätte länge och jag försökte ignorera det, men det gick inte. Så jag bestämde mig för att gå in till Maria. Jag reste mig upp, tände lampan och bad min pappa att lämna mig ifred. Då slocknade min lampa. Jag blev livrädd och sprang in till Maria. Maria blev förbannad på att min pappa aldrig kan lyssna så hon gick in i mitt rum, med en ny lampa så hon kunde få lite ljus. Och när hon blev arg och bad honom lämna mig ifred så slocknade även den lampan. Hon fick byta lampa igen och be honom lugnt istället. Lampan är fortfarande tänd så han har väl gett upp. Ingen aning, det återstår att se inatt. Är väldigt rädd, vågar inte riktigt gå och lägga mig.

Imorgon är det fredag, hoppas det blir en rolig fredag. Hoppas det blir en rolig helg över huvudtaget. Försöker ha någonting att se fram emot och därför hoppas jag att jag inte blir besviken.

Godnatt, sovgott sötungar.

..Zindoria