Du är en sån där person som jag bara vill strypa ibland. Du är fan omöjlig! Jag har gjort allt, jag har verkligen försökt att få dig att öppna dig för mig men du säger att det är meningslöst. Du tror att du kan dölja att du mår dåligt för mig, men jag märker det så tydligt. Jag vet precis när det började så jag vet precis vad som får dig att må dåligt. Och du vet det också, men du nekar det. Klart man nekar problem, det är en försvarsmekanism som alla använder ibland. Jag förstår dig. Jag har suttit i en liknande situation. Det känns som att inget spelar någon roll för inget kan göra saken bättre, men kolla själv om du inte tror mig, för mig blev det bättre. Jag är ju ett levande bevis på att det är värt att försöka. Låt aldrig dig själv må dåligt bara för att du ska ta hänsyn till någon annans känslor. Du säger att jag inte fattar någonting, men jag fattar mer än vad du tror. Men jag fattar även att det definitivt inte kommer bli bättre om du aldrig försöker. Det kanske känns meningslöst, det kanske låter som en usel idé, men tro mig, det är värt ett försök. Jag säger inte att ni kommer flytta, jag vet att pengar alltid blir ett problem. Men jag tror inte det är de som är problemet. Jag tror att du saknar henne, jag tror att du saknar din mamma. Du hade henne för dig själv innan och nu måste du dela henne med någon annan. Hon har inte tid med dig lika ofta, och ni gör inte "mamma&son" saker lika ofta. Så för din skull så måste du prata med henne. Jag säger inte att det kommer vara lätt för det vet jag att det inte är, men det är liksom inte meningen att allt ska vara lätt. Jag säger bara att det är värt det, oavsett om det inte känns så nu. Du betyder väldigt mycket för mig, och det har du gjort länge nu. Men du har förändrats, till det sämre. Jag vill bara att du ska bli dig själv igen.

Du får tycka att jag tjatar jätte mycket, men jag tjatar lika mycket som du tjatar om mina problem. Och jag har sagt, att för att jag ska börja äta normalt så ska du prata med din mamma. Det är mitt krav. För mig kvittar det om jag äter eller inte så det är du som bestämmer.

Och sluta säga att jag inte förstår, att jag inte lyssnar. Jag förstår så mycket mer än vad du tror, och jag lyssnar på varenda ord du säger.

Ge inte upp så lätt. Jag tror på dig.

..Zindoria