Idag har jag varit med världens underbaraste person. Hon heter Nellie och jag skulle ärligt kunna dö för henne. Hon har gjort både mig och mitt liv till något bättre. Jag minns inte saker från när vi var små, visst minns jag mycket men inte allt. Jag hade det tufft när jag var liten och jag har automatiskt raderat den tiden ur mitt liv, medvetet! För jag vill minnas dig, men inte allt annat. Du var den som jag var med jämnt och du fanns alltid för mig. Jag flydde alltid hem till henne när jag var ledsen eller när mamma och pappa bråkade. Jag hart drömt en gång att Nellie hade blivit knivhuggen i magen. Alla var redan på plats så någon ringde mig och jag kom springandes. Jag skrek inombords och grät men behöll ändå lugnet för hennes skull. Jag sa åt någon att ge mig en tshirt så jag kunde trycka för blödningen. Jag satte på en låt och sa åt henne att sjunga med så att jag kunde se så hon inte svimma eller något. Sen kom ambulansen och dom sa att om jag inte hade hjälpt nellie så hade hon dött. I drömmen tänkte jag att om ingen hade ringt mig så hade hon dött, jag blev förbannad på alla som var där för att det faktiskt hade kunnit gå så illa och att dom måste ta ansvar. Sen vaknade jag.

Jag har flera gånger sagt att om Nellie dör så tar jag livet av mig. Av någon konstig anledning brukar jag sitta och tänka på hur det hade känts om hon dog, antagligen för att jag är så van vid att förlora dom jag älskar mest. Jag har faktiskt kommit fram till att jag skulle tagit livet av mig, oavsett om Nellie hade velat att jag skulle leva vidare. För jag vill vara med henne. Jag tycker att det är idiotiskt att ta livet av sig, men det kräver väldigt mycket mod. Jag tycker inte synd om någon som tagit livet av sig, jag tycker synd om dom som den döde lämnade efter sig i sorg. Och hur själviskt det än låter så bryr jag mig inte. Jag minns ingenting i mitt liv innan den dagen jag träffade Nellie. Hon har alltid funnits där. Nellie kanske hade velat att jag skulle leva vidare, men jag har inte kraften och styrkan att göra det. Utan henne klarar jag ingenting. Och alla tänker säkert att jag klarade mig i askim, och då fanns ju inte Nellie där. Men jag visste ändå hela tiden att hon levde, och att hon var en del av mitt liv, och att vi någon vacker dag skulle ses igen.

Alltså, jag fattar inte varför jag skriver om att Nellie ska dö, för det ska hon inte. Jag typ är lite deprimerad och när man är deprimerad så tänker man på något som gör än ännu mer deprimerad. Och jag har haft skuldkänslor över att jag tänkt och drömt att nellie dör eller skadar sig.

Förlåt Nellie, jag ber dig...ta inte illa upp. Jag menar inget illa med det.

Vet ni vad det bästa som finns är? Det är när jag sover hemma hos Nellie och hon omedvetet vänder sig om och håller om mig i sömnen. Min lilla Nellie, hon kan göra mig glad och ledsen. Men mest gör hon mig lycklig.

Det låter typ som att jag är kär i henne, jag vet. Men äkta vänskap är så himla fint. Och det är precis det som jag och Nellie delar. Jag är inte kär i henne, hon är bara det bästa som hänt mig. Och jag vill tacka henne, hennes mor och hennes far för att dom gav mig denna gåvan att ha en sån underbar människa i mitt liv.

Men ibland känns det inte som jag förtjänar det.


..Zindoria