Nu var det ett tag sedan jag skrev.
Min dator har inte fungerat som vanligt men förhoppningsvis håller den ett tag nu.
Det har ju hänt en del sedan jag skrev sist.. Sist försökte jag få tillbaka Lyckokakan i mitt liv, men nu skiter jag fullständigt i det. Jag har helt enkelt tröttnat.. Eller jag bestämde mig helt enkelt för att det inte är värt besväret. Jag klarar mig faktiskt bättre utan. Och han är inte längre en lyckokaka. Det var nog dumt att ens börja kalla honom för det för jag kan inte riktigt se någon gång som han gjort mig riktigt riktigt lycklig..

Jag och Magnus är tillsammans igen, vi blev tillsammans den 18 september. Kommer kännas skumt när vi har varit tillsammans i 1 månad, för knappt två veckor efter det skulle egentligen vara våran två års dag. Jag är väldigt glad att jag har honom. Jag känner mig trygg i hans famn, när han håller om mig känner jag mig hemma.



Det som en gång var något gulligt, är nu löjligt. Jag kan inte ens säga det rakt ut.. För jag vill inte såra dig förstår du väl. Jag vill inte vara någon mellan hand. Jag är väldigt trött på det här nu. Jag vet inte hur det här ska lösas. Men ni kommer tröttna till slut, det är jag säker på.

But i dont have to make this misstake, and i dont have to stay this way.

Jag har kommit en bra bit på vägen till att må riktigt bra, jag är så glad att jag har två hjälpande händer. Idag har vi bestämt att jag inte ska sova borta på vardagar mer, det här var nog den värsta natten i hela mitt liv. Jag kunde verkligen inte sova, och när jag inte får min skönhets sömn så blir jag irriterad. Fast jag har märkt att väldigt mycket irriterar mig nu för tiden. Jag är trött på att gå omkring och vara småsur hela tiden. Ett stort tack till mina hjälpande händer Magnus och Maria.

..Zindoria