Me, myself and I
Varför bloggar vissa varje dag medan andra bloggar endast när dom mår dåligt? Jag vill kunna blogga när jag mår bra också men då är min tid oftast uppfylld med annat. Jag mår bra av att vara med någon, så därför mår jag oftast dåligt när jag är ensam vilket gör att jag då har tid att blogga.
Jag har hela tiden försökt leva upp till andras förväntningar så gott det går, men oavsett vad jag gör så kommer jag aldrig duga i andras ögon. Så jag ger upp! Jag skiter i det nu, jag orkar inte försöka vara någon. Jag har velat duga för dig, men det gick aldrig och det gjorde mest ont. Jag tänker inte utsätta mig för det igen.
Jag har blivit så fruktansvärt tyken, agressiv och negativ det senaste. Det känns som att jag bara klagar och klagar hela tiden.. Jag vill inte vara sådan här men jag vet inte hur jag skall vara annars. Det finns så mycket att hata, så mycket att klaga på. Det känns som ingenting är värt något längre. Jag trodde att det var värt att kämpa för det man vill ha, för den man är, för det man står för, för den man älskar. Men det är fan inte värt. Vad är då värt om inte det är?
Jag känner mig som en maskin som gör saker för att alla andra skall må så bra som möjligt. Jag försöker vara glad och trevlig men det går inte. Och jag blir så trött när jag hör mig själv klaga men ändå kan jag inte sluta. Vad fan kom allt det negativa ifrån? Jag brukade vara en glad, sprallig och positiv tjej. Men ingenting utav mig är kvar längre. Du tog det ifrån mig!
Jag försöker glömma. Fast det kanske inte är rätt sätt. Men hur gör man annars? Det går inte en sekund längre innan jag fastnar i mina egna tankar. I min jävla bubbla som bara är, som jag hatar. Jag sitter fast och kan fan inte ta mig ur den. Allt känns obehagligt och jag avskyr den känslan. Att gå upp ur sängen är hemskt, att vara hungrig är hemskt, att inte kunna le är hemskt, att höra låtar som påminner är hemskt, att känna är hemskt. Jag tänker aldrig aldrig aldrig ALDRIG aldrig aldrig låta mig själv känna igen, det här var sista gången och jag vill fan inte må såhär igen!!
Jag har hela tiden försökt leva upp till andras förväntningar så gott det går, men oavsett vad jag gör så kommer jag aldrig duga i andras ögon. Så jag ger upp! Jag skiter i det nu, jag orkar inte försöka vara någon. Jag har velat duga för dig, men det gick aldrig och det gjorde mest ont. Jag tänker inte utsätta mig för det igen.
Jag har blivit så fruktansvärt tyken, agressiv och negativ det senaste. Det känns som att jag bara klagar och klagar hela tiden.. Jag vill inte vara sådan här men jag vet inte hur jag skall vara annars. Det finns så mycket att hata, så mycket att klaga på. Det känns som ingenting är värt något längre. Jag trodde att det var värt att kämpa för det man vill ha, för den man är, för det man står för, för den man älskar. Men det är fan inte värt. Vad är då värt om inte det är?
Jag känner mig som en maskin som gör saker för att alla andra skall må så bra som möjligt. Jag försöker vara glad och trevlig men det går inte. Och jag blir så trött när jag hör mig själv klaga men ändå kan jag inte sluta. Vad fan kom allt det negativa ifrån? Jag brukade vara en glad, sprallig och positiv tjej. Men ingenting utav mig är kvar längre. Du tog det ifrån mig!
Jag försöker glömma. Fast det kanske inte är rätt sätt. Men hur gör man annars? Det går inte en sekund längre innan jag fastnar i mina egna tankar. I min jävla bubbla som bara är, som jag hatar. Jag sitter fast och kan fan inte ta mig ur den. Allt känns obehagligt och jag avskyr den känslan. Att gå upp ur sängen är hemskt, att vara hungrig är hemskt, att inte kunna le är hemskt, att höra låtar som påminner är hemskt, att känna är hemskt. Jag tänker aldrig aldrig aldrig ALDRIG aldrig aldrig låta mig själv känna igen, det här var sista gången och jag vill fan inte må såhär igen!!
Kommentarer
Trackback
