Åtta år.. Det är rätt länge. Det har hänt sjukt mycket på 8 år.

Jag har bott i tre olika familjer. Jag har saknat, saknat och saknat ännu mer. Jag försöker på något sätt att glömma dig, men varje år så kommer den här dagen. Den 12 jävla december, och då börjar jag om från start igen. Det känns som det var igår det hände, att det bara gått en enda dag. Inte åtta hemska år.
Jag hade gjort vad som helst för att få åka tillbaka i tiden. Visst, jag hade kanske missat grymt mycket saker och inte träffat så många kompisar som jag har gjort. Men det hade varit värt det. För jag hade bytt ut vad som helst och vem som helst för att få vara med dig igen. Ingen skall behöva leva utan sin mamma, det är orättvist! Ingen kan ta din plats, ingen kan någonsin vara bättre än dig. Jag kan inte lita på någon förutom dig. Du svek mig, du lämnade mig. Hur skall jag någonsin kunna lita på att någon som jag älskar kommer stanna hos mig när inte ens du kunde det? Jag vill inte vara utan dig mer. Jag har fått stå ut utan dig alldeles för länge. Jag saknar dig mamma..


Peace.