Om det är något jag verkligen älskar, så är det när Sandra skriver i min blogg. Det känns så jävla bra på något sätt att hon helt random bara använder den! ÄLSKAR DET!

Nu kommer förmodligen dom som läser här, om någon förutom sandra gör det de vill säga, att tycka att jag tycker synd om mig själv. Och ja som fan att jag gör. När någon annan mår dåligt ska jag tycka synd om den personen så varför inte tycka synd om mig själv när jag mår dåligt?

Men jag har en sån jävla hemsk känsla. Jag har ont i magen. Allt känns meningslöst. Jag orkar inte ens vara glad.

Jag önskar att någon höll mig i handen, visade mig vägen, sa vart jag skulle gå, tog mig till något underbart ställe.

Jag orkar inte blogga mer. Hejdå