- clap again.
Jag har precis läst tre till kapitel ur en bok som jag fullständigt fastnat för. Den heter "Mia Törnblom, SÅ DUMT!" ...
Jag tycker alla borde läsa den, den är så sjukt hemsk.. Jag blir helt mållös varje gång jag läst ur den. Det blir så många blandade känslor.. Jag måste verkligen be hon Anna om hjälp. Det går inte mer. Jag pallar inte mer. Men jag vågar inte ringa. Jag kan inte, jag klarar inte av att ta det steget även om jag vet att jag måste. Jag vet inte om hon kan hjälpa mig, visst är det väl ändå ett steg i rätt riktning att ringa henne. Men tänk om hon inte kan hjälpa? Då kommer jag återigen känna att jag har misslyckats, att ingen kan hjälpa mig.
Jag får inga mer mediciner av min läkare förän jag gjort psykoanalysen hos Anna. Men det gör mig ingenting, jag skiter i hans mediciner han ger mig. Jag har tackat och tagit emot dom alldeles för länge. Det räcker nu. Dom hjälper mig inte. Dom hjälper endast mot mina panikångest attacker, men det är fan inte det enda jag har, det är inte mitt största problem.
Det största problemet är oron. Jag är orolig för allt hela tiden. Allt runt mig. Jag blir orolig så fort någon säger mitt namn. Jag blir orolig för allt.
Var precis ute och rökte, tänkte ta en promenad eftersom jag inte mår så särskilt bra men det regnar så jag gick typ fram och tillbaka på leios balkong 30 gånger eller något. Helt sjukt.. Snälla.. Bara finns där för mig. Vart fan finns du? Jag vet att allt jag skriver är helt osammanhängande men vad fan, vem bryr sig? Vem orkar ens läsa min blogg egentligen? I have no idea.
Vad fan ska jag göra nu? Alla spelar, förutom jag. Tänkt spela nu i flera timmar men det känns som jag ska få fucking sammanbrott. Jag måste ligga i din famn nu men det går inte, för du är hemma och jag är här. Du ska upp tidigt, du sover. Du finns inte när jag verkligen behöver dig. Fan vad kräsen jag är, jag begär för mycket. Jag begär hjälp men kan inte ens be om den själv, hur dum kan man egentligen vara?
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!
Jag tycker alla borde läsa den, den är så sjukt hemsk.. Jag blir helt mållös varje gång jag läst ur den. Det blir så många blandade känslor.. Jag måste verkligen be hon Anna om hjälp. Det går inte mer. Jag pallar inte mer. Men jag vågar inte ringa. Jag kan inte, jag klarar inte av att ta det steget även om jag vet att jag måste. Jag vet inte om hon kan hjälpa mig, visst är det väl ändå ett steg i rätt riktning att ringa henne. Men tänk om hon inte kan hjälpa? Då kommer jag återigen känna att jag har misslyckats, att ingen kan hjälpa mig.
Jag får inga mer mediciner av min läkare förän jag gjort psykoanalysen hos Anna. Men det gör mig ingenting, jag skiter i hans mediciner han ger mig. Jag har tackat och tagit emot dom alldeles för länge. Det räcker nu. Dom hjälper mig inte. Dom hjälper endast mot mina panikångest attacker, men det är fan inte det enda jag har, det är inte mitt största problem.
Det största problemet är oron. Jag är orolig för allt hela tiden. Allt runt mig. Jag blir orolig så fort någon säger mitt namn. Jag blir orolig för allt.
Var precis ute och rökte, tänkte ta en promenad eftersom jag inte mår så särskilt bra men det regnar så jag gick typ fram och tillbaka på leios balkong 30 gånger eller något. Helt sjukt.. Snälla.. Bara finns där för mig. Vart fan finns du? Jag vet att allt jag skriver är helt osammanhängande men vad fan, vem bryr sig? Vem orkar ens läsa min blogg egentligen? I have no idea.
Vad fan ska jag göra nu? Alla spelar, förutom jag. Tänkt spela nu i flera timmar men det känns som jag ska få fucking sammanbrott. Jag måste ligga i din famn nu men det går inte, för du är hemma och jag är här. Du ska upp tidigt, du sover. Du finns inte när jag verkligen behöver dig. Fan vad kräsen jag är, jag begär för mycket. Jag begär hjälp men kan inte ens be om den själv, hur dum kan man egentligen vara?
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Trackback
