I wanna se your face everytime i come home..

Idag har jag ägnat dagen åt att läsa min mammas dagböcker. Kanske inte det bästa att göra när jag är ensam, kanske inte det bästa att göra överhuvudtaget. Men ibland får jag "mamma-abstinens", och då måste jag få känna henne. Få känna hur hon kände det, få se hur hon tyckte om livet. För det mesta är det inte bra saker som hon skrev, och jag blir fan lika arg varje gång jag läser det. Hur fan kunde du? Hur fan kunde du göra henne illa? Hur fan kunde du skaffa barn och sedan bara skita i oss?

Hade du levt nu, då hade jag hämnats. Jag hade gjort resten av ditt liv till ett helvete. Jag har aldrig kännt såhär mycket hat innan. Men jag hatar dig, och du förtjänar det. Jag avskyr allt med dig, ditt sätt att vara, ditt sätt att behandla min mamma. Fan vad jag hatar dig pappa.

Jag saknar henne, jag saknar min familj. Vart är ni? Vart är min familj, vart är min släkt? Ni är med varandra och mår bra, ni tar hand om varandra. Är inte jag värd det? Nej.. Isåfall hade ni tagit hand om mig nu.

Hejdå.