När du stängde dörren för oss, så öppnades tusen nya.

Jag förtjänar ett fantastiskt liv, utan massa problem. Jag förtjänar folk som bryr sig om mig, alltså inte du. Du gör mig så fruktansvärt illa och det skulle inte förvåna mig om du sitter hemma och njuter utav det. Ta dina jävla grejer, jag vill inte se dom. Dom påminner mig om hur illa du behandlar mig. Du är så fruktansvärt otacksam och det stör mig sjukt mycket när du säger att jag bara tänker på mig själv. Du vet mycket väl hur mycket jag bryr mig om andra människor. När du satt hemma och grät, vem fanns vid din sida då? JO, JAG! Men du skiter i det, för det var väl ingenting. Nädå, det betyder ingenting att jag kommer hem och tröstar dig. Jag förstår. Du skiter i vilket. Du har säkert redan skaffat en ny tjej, det bevisar bara att du aldrig älskade mig.


Nellie säger att det tar tid, att jag skall ge mig själv tid. Att tiden löser allt. Och jag tror på Nellie, hon är en vis kvinna. Jag behöver ingen kille som behandlar mig illa, jag förtjänar en underbar kille som verkligen vill vara med mig. En kille som bevisar att han älskar mig, även inför alla andra. En kille som får mig att vilja vara trogen. Och en vacker dag kommer lilla jag hitta den underbara killen. Han finns där ute någonstans och väntar på mig. Jag är sjukt trött på killar som beter sig illa men sedan ger mig skulden för det.



Visst jag var otrogen mot dig och jag har lidit tillräckligt för det, men att du beter dig såhär illa är inte rättvist. Nu är det faktiskt du som gör fel oavsett om du vill erkänna det eller inte. Du kommer aldrig erkänna det. Du säger olika saker hela tiden, du sa till mig att du inte ens ville att det skulle ta slut men nu vill du inte ha mig i ditt liv?! Hur tänker du egentligen? Känns det bra att vela så mycket och göra en annan människa illa? Vi var bästa vänner, och jag saknar verkligen den vännen. Jag undrar vart han tagit vägen. Han som kunde få mig att le när jag mådde riktigt riktigt dåligt. Han som fanns där för mig.. Men nu är han helt borta och jag är trött på att vänta. Jag får helt enkelt nöja mig med minnen.



Jag har raderat allt. Jag har raderat alla bilder på dig. Jag har raderat ditt nummer på min mobil. Jag har raderat dig. För nu har du gått för långt. Du förtjänar inte mina tårar. Jag har gråtit i två fucking timmar idag för din skull och det skall fan aldrig hända igen. Jag har aldrig innan träffat en kille som skiter i en annan människa så mycket. Jag trodde att alla kunde bry sig, men det kan fan inte du. Det är helt sjukt, men sant.


Och tro inte att jag skriver såhär för att folk skall tycka illa om dig, det är helt och hållet upp till dom som läser. Jag skriver här för att skriva av mig, och det är även upp till dig om du vill läsa det eller inte. Nu är jag trött på det här och jag vill leva mitt liv. Du kommer aldrig höra av dig, för du tror dig för mycket. Så förmodligen kommer vi aldrig prata mer igen. När du saknar mig kommer du aldrig våga erkänna det och när du inser vad du förlorat så kommer du aldrig våga höra av dig och säga det. Men jaja, du gör precis som du vill.


Fyfan.
Heja JOHANNA!! Nu skall jag leva mitt liv.