- du..

Nu har vi bestämt att vi skall glömma att vi varit tillsammans och aldrig mer prata om det. Det kanske är bra, det kanske är dåligt. Jag vet inte men det är väl värt att testa. Men jag tror inte att det blir så enkelt.

Men det här är min blogg så jag måste iallafall få skriva av mig om det. Jag antar att ingen annan bryr sig, men det är just för att det bara är jag som känner det, ingen annan.

Det känns som att det enda vi fokuserar på är det som varit dåligt. Men jag vill minnas allt bra. Och jag minns, jag glömmer det aldrig. Jag minns hur det känns att hålla i din hand, jag minns hur det känns att sitta i ditt knä, jag minns hur det känns att ligga i din famn. Jag minns när vi låg i din säng, du kollade mig rakt in i ögonen och sa att jag är det vackraste som finns. Jag blev så fruktansvärt lycklig när du sa det. Jag kommer aldrig glömma den speciella saken du gör med dina ögon när du blir glad. Jag kommer aldrig glömma alla gånger vi legat i din säng hela dagen och myst och kollat film. Jag kommer aldrig glömma ditt ansiktsuttryck varje gång jag ville se andra avenyn hos dig. Jag kommer aldrig glömma varje gång du trycker på min näsa när den piper. Jag minns när vi åkte hem från ullared och du sjöng i bilen och alla skratta åt dig och du skämdes jätte mycket, jag tyckte så synd om dig då men samtidigt var det gulligt. Jag minns så väl när du kom hit och hade köpt blommor till mig. Jag minns varje gång du kommit till mig och haft med dig kinapuffar. Jag minns första gången du sa att du älskar mig... Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle göra, så jag blev helt tyst och du väntade på att jag skulle säga något. Men jag blev så lycklig. Jag minns varje gång du lyft upp mig i din famn och sagt hur mycket du älskar mig. Jag minns varje gång du delat på min huvudvärks tablett utan att jag behövt säga något. Jag minns hur glad du sett ut varje gång vi träffat varandra. Jag minns hur ofta du tagit hand om mig när jag varit ledsen. Bara du har kunnat göra mig glad. Jag minns varje gång du har lyssnat när jag behövt prata med någon. Jag minns den 6 januari när du frågade mig om jag ville bli din flickvän, den bästa dagen i mitt liv. Jag minns varje gång du sagt att jag är det bästa som hänt dig. Jag minns varje gång jag har vaknat upp vid din sida, jag minns varje gång vi har sovit och du har hållt om mig. Jag minns hur mycket du avskyr mitt morgon humör. Jag minns varje gång du har sagt att jag är din bästa vän. Jag minns varje morgon när du har kommit ner med oboy till mig. Jag minns varje gång vi har älskat, helt underbart. Jag minns varje gång du har smekt mig på ryggen. Jag minns alla fina sms som du har skrivit. Varje dag läser jag i min almanacka det du skrev, och jag ler varje gång. Men jag blir samtidigt så ledsen eftersom det inte är du och jag längre.

Jag vet att alla tycker att vi har velat fram och tillbaka mycket, men jag tycker inte det är fel. Vi har försökt, om och om igen. Och det är absolut inget fel på att försöka. Det är inget fel på att vilja, det är inget fel på att hoppas. Jag kommer aldrig sluta vilja, och jag kommer aldrig sluta hoppas. För trots att vi har bråkat mycket så är du det bästa som hänt mig. Jag ångrar att jag förstörde det här. Jag tycker så illa om mig själv hela tiden för att jag förstörde det finaste jag haft. Jag förlorade dig som pojkvän, och det kan jag aldrig förlåta mig själv för. Jag tänker inte förlora dig som vän, jag klarar inte det. Jag älskar dig såpass mycket så att jag kan lägga mina känslor åt sidan för din skull trots att jag egentligen inte vill. Det jag vill mest är att vara din flickvän, bara din. Jag skulle offra allt för att få ligga i din famn igen och vara bara din flicka. Men det kommer tyvärr tyvärr tyvärr aldrig hända, så jag måste nöja mig med att vara din vän. Enda sedan jag lärde känna dig har jag tyckt om dig, så det är jätte svårt att bara bete sig som din vän för jag vet inte hur man gör. Det kommer ta tid, men för din skull så skall jag verkligen försöka.

Jag kommer aldrig aldrig aldrig sluta älska dig. Jag kommer aldrig aldrig aldrig glömma dig, oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0